Den bästa sommaren

är den man frivilligt tillbringar i skuggan. När solen är så stor, så varm och så ofta, att man söker sig till träd eller parasoller eller tom går inomhus en stund.

Vår strand är ett härligt ställe ( som alla stränder förstås,) som gärna befolkas av familj och släkt och vänner, för vi är många här i paradiset. Vi grillar och badar, hoppar och spelar spel, dyker och skrattar och trivs i största allmänhet.

Eller, det gör dom andra! Älskling och jag smyger ner i ottan när vattnet är stilla och stranden är tom. Vi kastar oss nakna i böljan och njuter av tystnad. När dom övriga vaknar och kommer ner, fullpackade med våtdräkter och picknickkorgar och förväntan inför dagen, då går vi upp På berget och dricker te eller bubbel och låter bli att umgås. Vi är som dom sura gubbarna i Mupparna. Vi är ena riktiga Muppar!😄 ( Fast ibland greppar vi ju baddräkt och korvpaket och ansluter till dom andra, det brukar bli några av sommarens höjdpunktsdagar)

Idag åkte hela gänget på utflykt så jag och väninnan får stranden för oss själva. Vi väljer skuggan! Vi badar hela tiden! Vi har det toppen!

Torsten flämtar men lämnar oss inte. Sällskapligare hund får man leta efter!

Nu ska jag bada!

Måste man alltid visa sig glad?

Jag lagar bananpankisar med blåbär På berget.

Vattnet är som långsam olja, som ett salsgolv, utan en krusning, som mjukt glas att sjunka ner i. Tyvärr är det även giftalger i, men älskling och jag dricker inte av badvatten och Torsten tycker att själva tanken på bad är förkastlig.

Det är en ljuvlig morgon.

En mig närstående klagade. ” Ska du verkligen skriva sånt där?” Hon menade gårdagens blogg där jag gläntade lite på äktenskapsdörren. “Ni verkar inte ha det nåt roligt!”

Jag blir såklart orolig då. Verkar vi inte ha det roligt?? Öppnar jag upp mitt liv för mycket? Berättar jag mer om mig än jag förstår?

Morgonmys. Moffe och moffa. ( Vi räknar Torsten som ett barnbarn 😄)

Jag tycker själv att jag bara visar vackra utsikter och gulliga hundar och svala vinglas, nästintill som en glatt barnbokssida full av färg och lycka, och ibland är det ju så det ÄR! Men ibland är det INTE det och så har väl dom flesta människor det?

Jag vill hellre dela med mig av både salt och sött. Annars blir det ointressant och kanske osannolikt. Livet är en fest, javisst. Ofta. Och stundtals vill jag bara dra en filt över huvudet. Så det så!

När jag inte räcker till.

Min älskling bekymrar sig. Och det är inte alltid han delar det med mig. Jag märker det förstås ändå, även om han försöker hålla mig utanför. Jag tror att han vill underlätta för mig, jag ska slippa hans bekymmer, men dom blir mina i alla fall!

Det värsta är, att jag blir ju också påverkad, och inte alltid så som jag skulle önska. Jag blir inte stark och trygg och ett bröst för honom att vila mot, utan jag blir också ledsen och stingslig och så grälar vi med varandra istället för att stärka varandra.

Detta lugnet, denna skönheten, det här ljuvliga. Det är vad jag vill vara för honom. Och det är förstås vad jag önskar av honom när det är jag som inte har det bra.

Istället är det det här han får…. Stackars älskling.., 😅

Han kommer inte att hålla med mig, han tycker att jag är söt hur jag än ser ut. Jag tror att han älskar mig även när jag är arg och han är sur och vi har det trist, och det är ju ömsesidigt. Men jag skulle verkligen vilja vara en bättre människa ibland. Och ibland önskar jag av honom att han var det.

Det är väl bara att jobba på det! I nöd och lust! Äktenskap, bring it on!

Så tjatigt att glo på samma gamla utsikt vareviga dag

Den tjatiga utsikten från inomhus

Så därför väljer vi andra sidan av huset idag, på terassen, för att läsa kvällsböcker och njuta tystnad.

Så värst tyst är det nu inte, imorgon går en stor båttävling, Poker Run, där väldigt snabba väldigt högljudda båtar slåss om vinsten. Och dom tränar eller transporterar sig eller nåt annat på vattnet utanför oss..

Jag har ju även min snarkande kompis tätt tryck intill mig… Högljutt!

Andra störande ljud: grannar som under högljudda fnitter äter middag. För att inte tala om fåglarnas kvällssång… oj vad dom väsnas ….

Omysigt alltså! Eller….. ?

Dalhalla med tjejkompisarna!

Åza hörde av sig. ” Häng med!!”sa hon. ” Vi åker till Dalhalla och ser GES!’

Tjejgänget på utflykt

Jag har aldrig varit på Dalhalla så det ville jag ju. Jag har aldrig sett GES heller, men som tjejgänget bestämde på bussresan upp, alla tre killarna är gulliga, det gällde bara att komma överens om vem som skulle ta vem.. Anders, Orup och Nicke är tre och vi var sju käcka tjejer som åkte tillsammans, så det blev ju lite trängsel runt några av killarna i vår lek.

Själv bestämde jag mig för Anders, jag hade en stor chrush på honom i min ungdom!

Underbar sallad utan sallad, massa olika dressingar dock!

Vilken dag vi fick! Vi började med lunch och rosé på bussen, fortsatte med sminktips och killsnack, avslutade med sång. Sådär som vi flickor alltid gör när vi träffas….😅Allt till våra medpassagerares – förhoppningsvis- glädje.

Jessica lär ut hemliga tips…

Och sen: Dalhalla! Vilket ställe! Bilderna gör inte rättvisa, så jag visar inte, men det är fantastiskt!

Och sen: konsert! Eric Gadd började, bra kanske men inte min grej. Modigt tycker jag ändå att ställa sig ensam på en scen, inför 6000 människor, med bara en gitarr och en dator som sällskap!

Min tilltänkte… Anders Glenmark

Fast undrar om inte Orup var sexigare…..

Jag bestämde till sist att alla killarna var mina!

Och sen GES! Nostalgi , Glädje, Lekfullhet! Gulliga killar, duktiga artister, Glad publik som -till skillnad från mig- kunde alla texter och sjöng med! ( fast jag trallade också!)

Våra busschaufförer. Undrar om dom också trallade..?!

Bussresan hem var lite stillsammare än dit. Inte ens vi partysugna tjejer orkade dricka vin och sjunga, utan – återigen till medpassagerarnas glädje- rullade ihop oss och sov istället.

Nu frulle på balkongen. Godmorgon!

Ön är ju som ett paradis

för oss alla. Även våra hundar lever livets glada dagar, det har lånevovve Torsten upptäckt. Men igår blev det roligare än han tänkt sig, stackarn…

Torsten och Boss är bästisar. Dom leker flera minutrar, innan dom tröttnar och Boss går hem igen, för att återkomma en stund senare..

Men nu har på nåt sätt fas två i deras unga liv startat! Dom har upptäckt .. ja hur ska jag säga… Sex!

Att dom på maktspråk försöker sätta på varandra, det är vi vana vid. Men nu har dom börjat liksom … kelas …. Älskling och jag är pryda små människor och vänder bort blicken, men jag förundras över beteendet!

Sen fick vi gäster. Lena kom med valpen Safir, 12 veckor! Och Torsten blev kär! Och Boss blev kär! Och ett triangeldrama startade, som slutade med att Boss slokörat lufsade hem.

Kvar var Torsten, mer upphetsad och lycklig än han varit i hela sitt romantiska hundliv. Han visste inte till sig!! Och han VISSTE INTE TILL SIG! Och han visste MINSANN ICKE till sig!!!

Safir log nedlåtande.

Och Torsten svansade! Detta gjorde han i mååååånga timmar. Till sist var han så slut, så vi trodde att han fått en stroke….

Nästa dag var det lite lugnare, hundarna gillade läget och vi också. Lugnet infann sig äntligen.

Men inte vet jag vad som hände när Safir med matte Lena tog båten in till stan. Kanske drabbades Totte av brustet hjärta! Han betedde sig konstigare än nånsin. Jag trodde att han hade fått värmeslag och duschade honom kallt, en bekant människodoktor tittade till honom och gissade på tarmvred , vi chansade på ormbett och getingstick….

Det slutade med bilfärd till veterinär, som trodde på upphetsning och värme i kombo., och Torsten verkade hålla med för han återhämtade sig raskt,

Den lilla sötisen! Usch, vad jag blev rädd och orolig. Våra djur är verkligen våra familjemedlemmar, även om dom drabbas av opassande kåtslag!

Det blev inte alls så mysigt

som jag hade tänkt mig. Vi skulle äta en nyttig falafelmiddag På berget och liksom pusta ut efter att gästerna hade åkt hem, dricka ett glas härligt citronvatten och samla oss inför nästa gästinvasion. ( Det är ju så när man har ett paradis, vänner vill komma på besök och vi vill visa upp vårt fina ställe och få rå om våra kompisar och laga mat och klinga i glas och sånt.)

Jag fnulade lite på vad jag skulle blogga om, solen skiner och det kändes lugnt och lite tråkigt och oromantiskt kanske, men ändå okej…och plötsligt, istället för friden jag hade planerat in, befann vi oss i ett trist och gnälligt gräl!

Vad som utlöste det? Vet inte. Nån allmän känsla av missnöje? Tron på att andras äktenskap och relationer är så mycket enklare och bättre och roligare och mer kommunikativa? Eller bara lite lågt blodsocker och faktiskt dags för middag sen länge?

Tråkigt var det i alla fall och just nu känns kvällen trist och nu gick solen i moln.

Men. Jag ska plocka fram jordgubbar och låna grädde av grannen och vända blad och älskling – för trots allt är det ju det han är – tänker försöka vara gullig och mig till lags, för ingen av oss vill det här!

Dagen efter..

Så illa var det väl inte, men efter gårdagens hur-roliga-som-helst-60årsfest kändes det allt lite tungt att vakna i morse.

Jubilaren körde sitt tacktal via munspelet. Uppskattat!

Älskling och jag hade ju dessutom varit på resande fot hela dagen och gick direkt till festen, så kanske var vi lite möra därför.

Men vilket party! Boteco Da Silvania är en liten brasiliansk håliväggen-restaurang som serverar dom mest fantastiska tapas! Tillsammans med rosé i en strid ström och ett gäng härliga människor samt den här tropiska värmen vi har nu, var ju festen en given succé!

Gullevovve Torsten på besök

Nu har vi hämtat med oss Torsten och åkt ut till paradisön för att vila..

Middag på berget. Aldrig fel, även om vinden låg på så storjackan åkte fram.

Nu sitter Totte och jag på terassen, slåss lite med myggen men har det ändå rätt bra!

Driving miss Daisy…s

Vi känner några äldre än vi damer som äger en snygg bil samt ett sommarställe i en annan del av landet. Till detta sommarställe vill dom -inklusive bil- gärna bli transporterade, och vi vill gärna göra det, för det är kul att se Sverige och damerna är roliga och intressanta och snabba i huvudet.

Damer på vift. Älskling brukar på mina tjejträffar oftast utnämnas till hederstjej.

Dessutom har dom kvar sitt barndomshem ( damerna är systrar) som står oförändrat kvar sen 1940-talet, det är en upplevelse att få se det, på väg mot nämnda sommarställe.

Bl a finns där en växt, en monstera, som bars in 1939 och har stått där sen dess. UTAN ATT BYTA JORD!!!!

Magisk Monstera

Den vetskapen kan vi utan gröna fingrar verkligen ta till oss och glädja oss åt! Man kommer långt med vatten och kärlek!

Fåtöljen gör INGET för att sittaren ska se graciös ut….

Nu är älskling och jag på väg hem, via tåg och buss. Damerna med bil är avlämnade, vi har haft en fin upplevelserik dag , vi känner oss snälla och omtyckta och glada, ja en bra torsdag helt enkelt!

En snabbis till stan

Morgondopp i ottan. Vinden blåste och havet var kallt och vågigt, men det är ju en LYX att få rulla direkt ur bingen ner i vattnet, och det får jag, efter en liten liten promenad.

Såhär såg min badplats ut igår kväll, då kunde jag inte klaga på vågstorleken precis….

Sen båt och bil in till stan och väl framme kastade jag på mig springskorna och TOG TAG I MIG som mitt nya, självpåtagna, projekt heter..

Fint på springrundan

Jag har tränat en del, men kommit helt eller i alla fall halvt av mig, det är en källa till oro…..

Handledarstaben på Ledarstudion

Eftermiddagen tillbringar jag på mitt roliga extrajobb, som handledare på Ledarstudion.

Det finns ju ingen anledning att tro att jag inte skulle vara bra på det, jag har ju trots allt 30 års erfarenhet av att förmedla känslor från scenen, men det är ALLA FALL roligt att se att jag kan ge något till dessa företagsledare och chefer som vill lära sig att kommunicera bättre!

Nu te och lugn och ro. Enda problemet: i soffan eller på balkongen?

Selfieövning……😅