Nu funkar det!

Jag har haft tekniska problem.

Och dessa problem har drivit mig till vansinne! När jag nu äntligen har börjat blogga, vill jag att det ska vara LÄTT, eftersom min hjärna inte kan tänka i tekniska banor och min kunskap är alldeles för liten.

Jag irriterar mig ibland på min mor för jag tycker att hon inte fattar när jag försöker lära henne om IPad eller appar eller nåt annat som jag tycker är enkelt och som jag tycker att hon BORDE begripa. Men sen, när jag själv ska fatta nåt som jag tycker är obegripligt, då står jag där på samma sätt, slår ifrån mig med båda händerna och säger att jag KAAAAN inte, det GÅÅÅR inte…. Och dom runtomkring mig som vet bättre anser väl att jag är hopplös.

Nå, nu är jag på banan igen. Det var nåt enkelt med IP och blockerad och inte vet jag, men det löste sig på en sekund och bara för att bevisa det ska jag här lägga in en bild:

Det här är jag när jag senast var på landet, i sol och lycka och – trodde jag- inga tekniska problem

Så nu ska jag börja skriva lite mer regelbundet igen. Det ska bli kul!

Fredagsmys

Samma gamla tråkiga bild. Eller favorit i repris. Eller hur man än vill se det, jag sitter i alla fall på en av mina absolut bästa platser. Detta är På berget! Uteköket! Paradiset! Sommarhänget!

( här försöker jag nu ladda upp en bild på härligheten, det går inte… Jag får beskriva den i stället. Jag sitter vid ett grovt tillyxat bord med bänkar till. Älskling har byggt det till mig. Min utsikt är hav, kobbar, tallar. Måsar skränar och andra fåglar som jag inte kan namnet på sjunger och kvittrar och gläds åt att solen och värmen är här. Jag har ett glas rött vin i ett tennglas, praktiskt om jag vill kasta det ifrån mig. Snyggt är det också. En liten lagom grön skål med lite lagom många Pringles i.)

Att ha ett utekök var en dröm som besannades för ett par år sen, när älskling drabbades av byggarlusta. Vi är inga grillare, men däremot MUURIKKAN, den gillar vi skarpt. På sommaren lagar jag nog samtliga måltider på muurikkan, inklusive frukost , om det inte hällregnar.

( här skulle jag haft en bild av min muurikka, Men jag beskriver den istället. Den är en rund stekhäll, svagt skålad, med en gasolbrännare under. Ja, man kan ställa den över öppen eld också, men det tycker vi är besvärligare… Bakom muurikkan breder solglittret ut sig över havet och framåt kvällen brinner himlen av solnedgångar man aldrig har sett maken till. Utom igår. Och imorgon. Och nästa kväll…..)

Mina kvällar På berget är magiska. Och ännu bättre blir den här, för jag såg just älskling komma åkande i sin båt. På väg hem. På väg till mig. På väg till Fredagsmys

Att fatta!

Jag kom av mig i mitt bloggande när tekniken svek mig. Jag kämpar redan som det är med att förstå hur jag gör och när det sen blir fel.. ja då står jag handfallen.

Det är märkligt det där, med hur hjärnan är. Jag tittar på barnen omkring mig, dom fattar grejer utan att fatta att dom fattar! Jag fattar inget, utom att jag inte fattar och jag fattar inte hur jag NÅNSIN ska fatta.

Nu sitter jag i mitt paradis, på landet i skärgården, och försöker fatta att våren äntligen är här. Frukost på terassen, middag På berget i uteköket. Ljuvligt!